| |
Yson Sjöberg, tillhörde i början av 40-talet den grupp som
döptes till ”tingens romantiker”.
Han var utan tvekan den starkaste personligheten inom denna
grupp.
Hans romantik inskränkte sig inte enbart till stilleben med vilda
ängsblommor utan den förbands också med littera drag. I
scener med små figurer kunde man återfinna reminiscenser
från Kafka utan att det litterära blev alltför påträngande.
Han släpper aldrig helt kontakten med verkligheten. Även när han
slutat att låta människan vara en del av motivet är hans
färgpsykologiska upplevelser av naturstämningar av intresse.
Vad som är hans styrka är att han så helt och fullt är
målare.
Även när han närmar sig gråskalan som i skymningsbilden av några
trädgårdsmöbler som han kallar för Slutat samtal slår
färgupplevelsen igenom.
Den dunkla koloriten från de tidiga verkan flammar upp och
befrias i Rött hav eller spelar på sordin i Blå måne.
/Nils Lindgren
|
