| |
Bo Yson Sjöberg på Eskilstuna Konstmuseum
En svensk Monet
I början av 1890-talet experimenterade Claude Monet med en serie av bilder av samma motiv men målade under olika tider på dygnet och i olika ljusförhållanden. Den första var en serie av höstackar på ängarna vid Giverny. Han målade dem i stark motljus mot en röd himmel, mot närmast grå himmel eller mot en lågande gul himmel
o.s.v.
Nästa serie hade som motiv popplar längs floden Epte och bestod av ett 20-tal målningar.
Den tredje var den berömda katedralsviten, målningar av fasaden till Notre-Dame-de-Rouen med titlar som "Katedralen i Rouen i gråväder", "Katedralen i morgonbelysning", "Katedralen i dimma"
o.s.v.
På Konstmuseet visas t o m 27 maj en retrospektiv utställning av Bo Yson Sjöberg. Han är född 1915 i Stockholm och bosatt där. Stora delar av året tillbringar han i Dunker i Sörmland.
Monetparalleller
Att jag i inledningen talar om Monet beror på att Bo Ysons måleri från 1970- och 1980-tal, såsom det visas i stora salen, har så många paralleller till Monets metod och impressionisterna.
Bo Yson Sjöberg har sin ateljé i Gamla Stan med en vidunderlig utsikt över hustak och skorstenar och med Riddarholmskyrkans markanta spira som en fästpunkt för ögat. Denna utsikt utgör ett av hans dominerande motiv.
Ljuset och atmosfären, en andlös vidd av himmel målar han åter och åter:
"Moln över Söder", "Vinter Söders höjder", "Ljusstrimma över Söder", "Ljus stad", "Silvergrå stad", "Blånande stad", "Soldis", ljusets skiftningar i gryningen och solnedgången, i regn och snö.
Ljuset sveper in i byggnader och torg, löser upp fasader i ett skimmer, i ett spel av valörer t ex målningarna från Mynttorget.
Nyansrikt måleri
I bilderna av Skeppsbron av Västerbron och Skeppsholmarna lägger ljuset återspeglingar i vattnet ytterligare en dimension till detta nyansrika måleri.
Bo Yson Sjöberg visar också en serie bilder från Medelhavet, där motivet utgörs av mötet mellan himmel och hav. Ingen strand tillåts störa, det är en strävan efter renhet i ett bländande ljus.
Lyrisk ton
Det är en retrospektiv utställning. Här visas inte bara de lätta, ljusa av målarglädje så genomsyrade 70- och 80-tals måleriet utan också målningar tidigare decennier.
I första salen har vi tillfälle att se bilder från 1930- och 40-tal.
Det är ett måleri i en mer mättad och dämpad kolorit, ett figurmåleri med berättande inslag, som också innehåller en lyrisk ton, "Mötesplatsen", "Pastoral".
Han visar också porträtt. Bilden av konstnärskollegan Åke W Andersson (ÅWA) från 1950-talet är en nyansrikt, väl avlyssnat porträtt.
Levande och spänstig
Det är det sena måleriet i vilken Bo Ysons färger ljusnat som dominerar utställningen. I dessa bilder finns inget litterärt innehåll. Teckningen är helt underordnad, det är färgen som bygger upp bilderna. Får jag föreslå att ni, efter att ha vandrat runt i detta luftiga atmosfärrika måleri, går en trappa upp till övre våningen till det lilla rum intill hissen, där målningar av Gustav Albert Andersson hänger. Det är bilder från 1800-talet målade i Moret-sur-Loing och Paris, impressionisternas landskap. Det är ljusets spel i det fuktiga diset över floderna Loing och Seine.
Det är här Bo Yson Sjöberg hämtar sitt språk, men tiden är en annan och landskapet ett annat. Bo Yson visar dock att ett måleriskt språk kan vara levande och spänstigt, även om det har sitt ursprung i en annan tid.
/Per Hjertzell |
