| |
Man anmärker ibland på oss kritiker att vi varje vecka till varje pris vilja
upptäcka ett nytt geni, inte minst bland de debuterande unga
konstnärerna.
Nu förhåller det sig enligt min mening verkligen så att vi i vårt land för
tillfället ha osedvanligt många begåvade
unga målare, och då det är trevligare att komma med erkännande än
kritik, blir vår inställning kanske
väl positiv ibland. Men om en konstnär gör intryck av att ha något på
hjärtat, varför skulle man inte med glädje säga det?
Bo Yson Sjöberg, enligt uppgift tjugosju år, hör till det unga garde
som nu börjar göra sig gällande och intaga en
plats i vår konst. Han är till sin läggning romantiker, t o m
mystiker, uppfattar scener och situationer
med den visionära tydlighet som gör att man tror på dem, och på
honom, och är dessutom äkta målare,färgkonstnär.
Det finns både fantasi, känsla och äkta målerisk stil i dessa hans
vanligen till formatet blygsamma men starkt förtätade bilder, och
bakom den ofta endast lätt antydda formen en blick för det
väsentliga och bärande i den ursprungliga upplevelsen, som ger det
hela ryggrad och konsistens. Färgen växlar från tung och dov till
hög och ljus, även om den oftast går i moll, och skiftar liksom
fördraget efter motiv och innehåll i djupare mening. Hur fint
konstnären upplever en klassisk mästare som Greco framgår av den
fina kopia han utfört efter dennes duk, den heliga jungfruns
förmälning.
Större delen av de här exponerade arbetena ha kommit till under en
period då konstnären målat på grund av fantasier och minnesintryck,
men att döma av ett par av hans senaste förefaller det som om han nu
skulle vara böjd att slå sig in på en annan väg genom att måla
direkt efter motivet. Tills vidare bör han närmast bedömas efter sin
känslas och fantasis alster, det finns här mycket av värde och
intresse. Bo Yson Sjöberg är ett namn som man har all anledning att
fästa sig vid.
Det innebär mer än ett löfte.
Ragnar Hoppe
Intendent Nationalmuseum
|
